Fyfan.. Kan inte fatta att vi har varit kompisar. Du är så jävla svag, du kan inte säga nåt till mitt ansikte, bara till min mobil. Du klarar dig inte utan nån som är starkare än dig och kan prata åt dig. Fan, kommer du inte ihåg alla minnen vi har? Jag ser dom inte som minnen jag delar med dig längre, för jag gör allt annat än älskar dig. Vi kom så nära varandra, trodde vi var vänner på riktigt. Vet inte vad jag ska säga.. Du har blivit en jävla fjortis som inte vet vad vänskap går ut på. Första gången du sårade mig bestämde jag mig för att aldrig förlåta dig när du inte ens kunde förklara varför du gjorde som du gjorde och sa som du sa, men jag gav dig en chans och du sårade mig igen. Förut tyckte jag att du var en bra kille, men nu är du som ett flygplan me sprängd motor - du har kraschat, så jävla hårt. Du är jävligt tuff bakom skärmen men en jävla kyckling på riktigt. Jag förstår inte hur du kan leva med dig själv? Du kan inte ens komma på nåt eget att säga, det blir bara "du är ful" eller vad det är för jävla skit som kommer ut från din feta käft. Jag är så jävla trött så svek, speciellt från dig! Du var min bästavän, jag litade på dig. Sen alla bytte skola har du förändrats något sjukt mycke. Tror egentligen att du är en schysst grabb men du är så jävla rädd för att visa vem du är, du är så jävla feg! Att folk står ut med att umgås me nån så falsk... Jag kan slå vad om att de är högst 25 personer som vet hur du är egentligen, det var vi i Båtsman, den enda tiden du inte svek mig...
Gör mig en tjänst, Dra åt helvete!